|
Republik är bättre! Det är förstås kontroversiellt att framföra åsikter om byte av statsskick när vi i Sverige har en så populär monarki, men jag gör det gärna. Jag är nämligen av den bestämda åsikten att monarkin står för en föråldrad människosyn och inte fyller någon försvarbar funktion i vårt samhälle. Jag vill att Sverige skall vara en demokratisk nation och i det ligger givetvis att statschefen utses genom demokratiska val. 1921, anser många, blev Sverige en demokrati. Då fick vi nämligen allmän och lika rösträtt för kvinliga och manliga medborgare. Fortfarande hade dock den till sitt ämbete födde monarken visst inflytande i makt-Sverige. 1974 förlorade kungen all formell makt, något som får betraktas som slutet på ett nedbrytningsarbete som fick fart i samband med Gustav V:s borggårdstal 1914. Så långt allt väl. Än har vi emellertid inte uppnått det sundhetstecken för den demokratiska staten som republiken innebär. Man frågar sig varför. Någon invänder kanske: "Men Karl XIV Johan blev ju faktiskt (med dåtidens mått mätt) demokratiskt vald. Då är väl Sveriges monarki demokratisk?" Jag ställer inte upp på det resonemanget. Ingen regent sedan Karl Johan har utsetts av svenska folket, de har alla tillsatts på grund av sin börd; de har redan vid födseln varit tronarvingar. Det är inte rimligt. Varför har då inte någon av de (republikanska) socialdemokratiska regeringarna avskaffat monarkin? De har ju haft nästan hela 1900-talet på sig! Det har väl helt enkelt inte funnits stöd i de breda folklagren. Sverige har ett populärt kungahus – idag skulle förmodligen en folkomröstning om statsskicket sluta till monarkins fördel. Varför? Det är inte snällt att säga att svenska folket inte tänker. I det här fallet tror jag faktiskt det är så. Många ser kungahuset som en bevaransvärd kuriositet. Kungen har ju ändå ingen makt, är ett vanligt rojalistiskt argument. Det är att undvika kärnfrågan: Är det rimligt att en så upplyst, modern, väl fungerande och internationellt ansedd demokrati som Sverige låter sig representeras av en jeppe som inte folket haft en chans att visa sin åsikt om? Mitt svar är nej. Oavsett hur lite makt han har, hur trevlig han är eller hur snygga döttrar han har.
Mitt förslag är att du tänker: Anta att Sverige står i begrepp att välja statsskick. Rojalister och republikaner argumenterar. Vilka republikanernas argument är torde till viss del framgå av texten ovan. Vilka är rojalisternas argument?
För mig är det uppenbart, att republik är bättre. Vad tycker du? Kan du komma på något bra argument för att behålla monarkin? Mejla mig gärna i så fall. Jag lovar att publicera det. Debatt upp Emellanåt dyker det emellertid upp intressanta debattinlägg i frågan om Sverige skall vara demokrati eller monarki. Många av dessa finns samlade på Republikanska Föreningens webbplats (länk ovan). Några av dem samlar jag här.
Nytt hopp för Australien?
upp
Kungahuset behöver debatteras
Ryding vänder sig mot alla axelryckningar när frågan förs på tal: Även efter de stora partiernas Torekovskompromiss 1971, som ryckte den sista gadden ur kungamakten, förblir monarkin en principiell anomali i ett land som annars hyllar meritokratin i den offentliga förvaltningen.Även de fega riksdagsledamöterna får sig en skopa ovett: Men de tar inte strid för denna sak. I monarkifrågan är de inte brinnande och principiellt argumenterande politiker utan sifokrater som tittar på opinionsläget och beslutar sig för att hålla mun. De pekar lamt på Torekov, en ort som talande nog är sömnig och tom elva månader om året.» Klicka här för att läsa Lars Rydings kolumn
upp
Kungen är ändå kung
» Kommentar av ledarskribenten Per Ericson efter stormen i Sydsverige. SvD, 14 januari 2005
upp
Privatisera kungahuset!
» Läs Belinda Olssons krönika den 28 januari 2004
upp
Demokratin väljer statschef
» Läs DN:s ledare den 22 april 2003
upp
Monarki + demokrati = osant
» Läs DN:s ledare den 4 november 2002
upp
Monarkins dagar räknade?
Sin vana trogen torde SvD svara på det republikanska angreppet på ledarsidan någon gång i veckan. Dagbladets ledarskribenter brukar inte försitta någon chans att försvara sagofigurerna i Slottet. Synd på så rara ärtor. » Läs Lena Mellins krönika den 15 oktober 2001
upp
Bitande humor
Det är sannerligen glädjande att åse hur "mandom, mod och morske män finns i gamla Sverige än". Vi tycka dock att författaren är en smula försiktig i sina krav. (Eller är detta måhända enbart af taktiska skäl?) Vi inom Svenska Kungliga Ångmaskinsfrämjandet (SKÅF) kräfva emellertid öppet och utan omsvep det så kallade "demokratiska" pöbelväldets afskaffande och återinsättandet af en stark, enväldig Konung på tronen. Detta skulle vara det första steget tillbaka till ett sundt och riktigt samhälle, där kvinnor, fattiga och hottentotter visste sin plats och riktiga män, män med cylindern rätt på hufvudet och cigarren i ett fast grepp, åter skulle råda. Ytterligare steg skulle så blifva den förkastliga kärnkraftens afskaffande till förmån för gargantuanska Ångmaskiner i varje by och municipalsamhälle, den lutherska statskyrkans återinförande samt förkväsandet af papistiska, muhammedanska och fribrytarmässiga irrläror. Därpå kräfva vi omedelbart hela det Storsvenska Riket åter. Norge, Finland, Ingermanland, Estland, Livland, hela Litauen, Vorpommern, Lübeck, Anholt samt Nya Sverige vid Delawareflodens mynning äro allt genom hävd och tradition äktsvensk jord och böra omedelbart underställas den Svenska Tronen. I samband med detta få vi säkerligen ändtligen till stånd det så länge väntade och behöfvda Kriget mot Ryssen, Preussarna och papisterna. Då skola våra pansarbåtar, ångdrifvna undervattensfartyg och bombardementsbestyckade luftballonger ännu en gång lära omvärlden huru det Svenska Stålet biter! Så gentlemän i Svea Rike! Tveka ej längre utan sätt monkeln för ögat, cigarren i mungipan och låt drängen elda i gång Ångmaskinen. För Konung, Gud och Fosterland - full fart bakåt! Det var bättre förr - ju förr dess bättre!
Gustaf Görfeldt, Öfverjunker af Förgyllda Säkerhetsventilen, SKÅF
upp
Dagens Nyheter slår ett slag för demokratin
Sveriges tid som kungarike borde vara förbi. I en modern demokrati ska människor inte födas till ämbeten. Försiktigt förs nu kravet på republik fram från flera håll.
upp
Svenska Dagbladet tar upp kampen för monarkin
Vad som i förra veckan var ett skämt – folkrepublikens införande i Sverige – har de senaste dagarna förbytts i allvar. Landsorganisationen, som säger sig tala för över två miljoner medlemmar även i denna fråga, krävde monarkins avskaffande på sin kongress.
Det första som slår mig är SvD:s förhånande av republiken Sverige som ett skämt – en utveckling av demokratin i Sverige är tydligen skrattretande, enligt SvD. Kommentar överflödig.
Vidare tar SvD upp monarkins starka stöd i opinionen, något som onekligen ligger republikanerna i fatet och är ett tecken på vår oförmåga att nå ut med vårt budskap och få svenska folket att bry sig. För jag är övertygad om att den som börjar fundera på rimligheten i arvkungadömet snart finner att den inte finns. I ledaren poängteras att kungahuset åtnjuter svenska folkets förtroende. Det är väl i och för sig gott att en stats chef väcker tillit hos statens medborgare – men vad händer den dag vår konstitutionelle monark börjar utnyttja sin rösträtt och flitigt yttra sig i aktuella frågor? Så länge monarken har folkets förtroende är hans opinonsbildande makt stark. Vad har vi för garantier för att den makten inte missbrukas, när vi inte kan rösta bort vår kung? upp Gellerfelt recenserar Moberg Men eftersom jag är monarkist och konservativ (i icke partipolitisk mening) är det inte glansen kring monarkin, dess terapeutiska förmåga eller de turistinkomster den ger jag ser som de viktigaste argumenten för den. Monarkin i Sverige är en oavbruten tusenårig tradition. Som jag ser det bör varje samhälle utvecklas med organisk kontinuitet och historien ständigt närvarande som replipunkt i en värld av blixtsnabba förändringar. Monarkin sätter oss i förbindelse med en uråldrig myt, ett slags samhällets skapelsegenesis.
Citatet ovan är Mats Gellerfelts, SvD 99-01-24, i en kommentar till nyutgåvan av Mobergs Därför är jag republikan (Atlas, 1998). Är det alltså så illa bevänt med de rojalistiska argumenten att inte ens konservativa träbockar av Gellerfelts kaliber har andra skäl för monarkins bevarande än sin förändringsskygghet? I sin rädsla för omdaningar gömmer sig Gellerfelt bakom sagolika kulisser ("uråldrig myt ... samhällets skapelsegenesis") och vågar inte ta itu med kärnfrågan, nämligen den om rimligheten i att Sveriges statschef föds till sitt ämbete.
Gellerfelts frustration över knapphändiga argument yttrar sig med all önskvärd tydlighet i hans föga intellektuella avfärdande av sina meningsmotståndare: (Apropå nyutgåvan av Därför är...)
(Eftersom jag själv nyss kallat Gellerfelt för träbock borde jag väl ta det försiktigt i mitt glashus, men den stenkastningen bjuder jag gärna på...)
Jag har inget emot kulturarv (och tillhör således – enligt Gellerfelts definition – inte vänstern) men precis som mycken gammal kuriosa tycker jag kungahuset passar bäst på museum.
|
Debatt: » Nytt hopp för Australien? » Kungahuset behöver debatteras » Kungen är ändå kung » Privatisera kungahuset! » Demokratin väljer statschef » Monarki + demokrati = osant » Monarkins dagar räknade? » Bitande humor » DN slår ett slag för demokratin » SvD tar upp kampen för monarkin » Gellerfelt recenserar Moberg Länkar: » Republik.nu » Republikanska Föreningen » Real Life Knugahuset - dokusåpan som regerar! Den mörka medeltidens människosyn har tydligen ännu inte släppt greppet om somliga: » Rojalistiska föreningen » Förenade Monarkister
Litteratur:
« Tillbaka till startsidan 
|
|||||
|
||||||
