Landskapet var rött och torrt, men när jag klev ur planet möttes jag av en kylig vindpust. Hallå! Ska det vara så här? Jag hade inte planerat att plugga en termin i Sydafrika för att frysa. Men, faktiskt, den första tiden i Pretoria var inte alls särskilt varm. Sydafrikansk vinter och brist på värme i rummet gjorde att jag behövde en trave filtar för att kunna sova på nätterna. Fast snart blev det bättre...

I huset på 1135 Prospect Street bodde vi sex personer; Linda, Annelie och jag från Sverige, och så Veronika och Ales från Tjeckien och Thorsten från Tyskland. Första chocken var väl alla galler och stängsel överallt. Utanför alla fönster satt galler, och hela kvarteret var omringat av ett två meter högt stängsel. För att ta sig fram till husets entrédörr måste man först öppna en hänglåsförsedd grind vid gatan, sedan en gallergrind vid verandan och slutligen husets vanliga ytterdörr. Men vi blev snart lata och struntade i att låsa ytterdörren. Den oro och misstänksamhet man kände första tiden försvann nämligen ganska snabbt, och vi rörde oss snart i våra kvarter (Hatfield) ungefär som hemma.



Huset vi bodde i.

Första mötet med den sydafrikanska ordningsmakten kom ganska tidigt, dock inte på det sätt vi räknat med. Vi var på väg till ett uteställe, och Ales och Thabo höll en varsin ölflaska i handen. Och se, det får man inte göra i Sydafrika. Polisen fick syn på dem, stuvade in dem i en gallerförsedd pick-up och körde dem till häktet. Vi följde efter, och efter ett par, tre timmar fick vi slutligen lösa ut dem mot borgen på 300 rand per skalle. Polisens motivering till det i vårt tycke något överdramatiska agerandet var att berusade människor löper större risk att råka ut för brott, inlåsningen skulle således vara något slags straff för dumhet. Håhåjaja. Det värsta var kanske att en trevlig festkväll gick åt skogen. Men vi skulle få fler chanser.

I princip allt är billigare i Sydafrika. Det blev vi varse när vi besökte det närbelägna köpcentret Hatfield Mall. Halva priset är ett ganska bra riktmärke. Öl och cider var förskräckligt billigt, 6-7 rand för en 33-centiliters flaska i spritbutiken (exklusive 10 procents studentrabatt!). Intressant nog var inte drickat särskilt mycket dyrare på uteställena heller: 8-9 rand för en flaska öl och lite mer för en Spin, Brutal Fruit eller Bacardi Breezer. I Sverige är det ju inte lönt att gå ut med 50 kronor på fickan, men i Sydafrika kan man klara sig ett bra tag på det.

Även om mycket verkar billigt för oss rika européer kan det vara värt med lite perspektiv: Medellönen för en gruvarbetare i Sydafrika ligger på drygt 2.000 rand i månaden, en snabbköpskassörska eller hushållerska har ungefär hälften av det. Om en familj skall försörjas på några tusen i månaden, så vill det förstås till att maten är billig. Än värre är det förstås för de många sydafrikaner som saknar jobb. Arbetslösheten är skyhög (runt 50 procent i många områden), och tiggarna på gatorna är många. Vita tiggare finns, men det är de svarta som är i klar majoritet. Arvet efter apartheid sopas inte bort i en handvändning.

Sydafrika är onekligen ett kontrasternas land. Här bor de extremt fattiga och de sanslöst rika. Här samsas skyskrapor och plåtskjul, swimmingpooler och vattenköer. Här kör glänsande Mercedesar om rullande skrothögar, här byggs elektriska stängsel för att skilja dem som har från dem som inte har. Här finns bitter rasism men också mängder av varm humanism. Här frodas HIV och aids, och ålderdomliga vanföreställningar om hur sjukdomarna kan botas. Sydafrika är ett land där mycket återstår att göras innan människor kan börja leva i något slags harmoni. Tyvärr har många (vita) redan gett upp och emigrerat, kanske till Australien, för att undvika kriminalitet och annat elände. Kompetensdränage blir ett större och större problem för republiken. Regeringen har visat sig oförmögen att ta tag i HIV/aids-frågan, och kvoteringspolitiken på arbetsmarknaden tycks inte alltigenom lyckad. Men förhoppningsvis är landet på rätt spår.



Pretoria; utsikt från Union Buildings.

Nåväl. Vi hade nu förmånen att kunna njuta av Sydafrikas alla ljusa sidor. Vi gjorde många små och stora utflykter; till Lion and Rhino park, till Gold Reef City, till Durban, Swaziland och Moçambique, till Sun City, Johannesburg och Soweto. Och så avslutade vi det hela med en underbar semester längs sydkusten; vi körde Garden Route mellan Port Elizabeth och Kapstaden. Det blev mycket sol och bad och en insikt i hur mycket fantastiskt södra Afrika har att erbjuda. Kontrasten mellan det överdådiga, kitschiga och spektakulära Sun City och Kapstadens slumområden är ofattbar. Att sitta i hotell Sheratons restaurang och avnjuta en delikat sexrättersmeny, och samtidigt fundera på att man bara några veckor tidigare satt vid en vägkant i Moçambique och åt kallt ris och kött med fingrarna, ger onekligen lite perspektiv på tillvaron.



Nyfikna människor i Moçambique.


Vätskepaus utmed vägen i Moçambique.


Sun City.


Med lejonungarna i lejonparken.


Johannesburg; utsikt från Afrikas högsta skyskrapa, "Top of Africa".

Sista trippen förtjänar kanske ett eget stycke i denna berättelse. Vi ("vi" i det här sammanhanget är Linda, hennes kompis Mia, Thorsten, hans bror Matthias och så jag) flög ner till Port Elizabeth, hyrde en liten bil där och åkte sedan till Kapstaden längs den så kallade "Garden Route", en mycket vacker – på sina ställen hänförande – vägsträcka. Vi gjorde några stopp längs vägen; först ett par nätter i surfarparadiset Jeffreys Bay, sedan i mysiga Knysna, lilla Arniston och Hermanus, innan vi slutligen nådde Kapstaden. Det blev mycket sol och bad (det var ungefär vad den ansträngda ekonomin tålde), men vi hann också med ett par äventyrligheter; på stranden vid Brenton-on-Sea provade Torre och jag paragliding, vilket var rätt skoj. Men den största adrenalinkicken kom förstås under bungyjumpet vid Bloukrans river mellan Jeffreys Bay och Plettenberg Bay. 216 meter hög är bron, och därifrån hoppade Mia, Matthias och jag rakt ut i ingenting. Onekligen en häftig upplevelse, det är nyttigt att utmana sig själv ibland.

Så nådde vi då slutligen, den 14 december, Kapstaden – en stad som vi alla blev förtjusta i tämligen omgående. Den har mycket mer "stad-känsla" än både Pretoria och Johannesburg, och känns samtidigt mer avslappnad och inbjudande. Alla hus hade inte galler för fönsterna, och säkerhetsvakter var inte lika vanliga. Vi bodde på ett mysigt vandrarhem mitt i stan, och besökte många gånger det vackra Waterfront, där ett överflöd av restauranger och butiker gör att det är lätt att fördriva tiden. Pengarna räckte tyvärr inte till en tur till vingårdarna, och tiden räckte inte till ett besök på Robben Island, där Nelson Mandela satt fängslad, men vi var i alla fall i Boulders Beach och tittade på pingvinerna. Vi var förstås också ute vid Godahoppsudden (som inte är Afrikas sydspets, det är Cape Agulhas) och Cape Point. Taffelberget är ett givet besök för alla Kapstaden-turister, och även om det är lite "turistigt" uppe på berget, så är det helt klart en upplevelse att komma upp där. Magnifik utsikt.



Victoria & Alfred Waterfront i Kapstaden. Taffelberget till höger.


Pingvinerna vid Boulders Beach på Kaphalvön.


Kabinbanan till Taffelbergets topp. Högsta punkten är 1.086 m.ö.h.

Att sammanfatta de fem månaderna i Sydafrika är inte lätt. Jag nöjer mig i stället med att konstatera att de varit fantastiskt intressanta och lärorika, och det jag tagit med mig hem är inte i första hand böcker och souvenirer, utan en större förståelse för situationen för många afrikanska länder och människorna som bor där. Jag frapperades många gånger av hur vänliga afrikanerna är, och beklagar att den rika världen så länge svartmålat dem och gjort deras tillvaro till en ständig kamp för drägliga villkor. Särskilt tråkigt är det att USA, EU och Japan tycks framhärda i sin inställning att de fattiga länderna skall hållas på mattan.

Fler bilder från min Sydafrikavistelse.

LÄNKAR
www.up.ac.za - University of Pretoria
www.mg.co.za - Mail & Guardian; bra nättidning
www.southafricanemb.se - Sydafrikas ambassad i Stockholm
www.southafrica.net - Sydafrikas officiella turismportal
www.faceadrenalin.com - Face Adrenalin – hoppa bungyjump!
www.tablemountain.net - Taffelberget på internet