|
|
Semestern 2006 var semestern då fördomar skulle tvättas bort. Eller bekräftas. Min gode vän Petter och jag hade först tänkt bila genom Baltikum, via Polen till Slovakien och Tjeckien, och sedan tillbaka till Sverige genom östra Tyskland. När Petter bokade hyrbilen nöjde han sig dock med en vecka, varför resrutten fick kortas avsevärt. Kvar blev Polen, Tjeckien och Tyskland. Delmålen var Krakow, Prag och Berlin (som en liten bonus fick vi också se Neubrandenburg). Låter kanske som ett överambitiöst program, men det gick alldeles utmärkt. |
|
|
K R A K O W Dag 1. Efter en mördande tråkig färjeresa mellan Trelleborg och Sassnitz (inte en spelautomat, inte ett internetkafé – det gick fan inte ens att få tag på en svensk tidning!), ett ofrivilligt motorstopp på autobahn och därmed en oplanerad – men icke desto mindre angenäm – natt på SAS Radisson i Neubrandenburg, styrde vi kosan mot Polen. Det var en lite speciell känsla när vi rullade över gränsen. EU-flaggan vajade förstås inbjudande i vinden, men ändå... Gränsstationen var riktigt öststatsmässig, sjabbig och grå, och förstärkte intrycket av att vi lämnade det rika väst och trädde in i det fattiga öst. Den landsväg som sedan mötte oss (och vår stackars bil) gjorde inte mycket för att ändra på det intrycket, full med skarvar och skavanker som den var. Vi blev med ens fast övertygade att våra värsta fördomar nog var sanna. Men snart blev det bättre. Efter några (i synnerhet för bilen) plågsamma första mil i Polen övergick landsvägen i en nyanlagd, mjuk och behaglig motorväg. Reparationsarbeten och nybyggen pågick överallt; vid de flesta stod välbekanta skyltar med NCC:s och Skanskas logotyper. Polen är uppenbarligen en attraktiv marknad för de svenska byggbolagen. Det blev en lång resa. Först efter åtskilliga tiotals mil nådde vi fram till destination 1: Krakow. Staden som jag hört ska vara så vacker och charmig. Tack vare gps-navigatorn hittade vi snabbt till vårt förbokade hotell/vandrarhem. Klockan var runt nio på kvällen, så vi slängde bara in våra väskor på rummet och promenerade in mot centrum. Den kontinentala känslan infann sig snabbt. Luften var varm och överallt – i butiker och gatustånd – pågick kommersen trots den sena timmen. Krakow är en vacker stad, där gråslitna husfasader samsas med nyputsade. Kommunismens dystra arv är snart bortfejat, det är jag övertygad om. Jag lyckades övertyga Petter om att vi borde fira vår semester med en varsin iskall öl, så vi letade upp en charmig uteservering och satte oss och njöt en stund. Sedan strosade vi åter mot vårt hotell. Jag tog en dusch och gjorde därmed slut på det sista varmvattnet. Efter en uppfriskande tvagning insåg Petter att det inte fanns något lakan i hans säng. På grund av hans svårartade bacillskräck kunde han inte ligga direkt på madrassen utan var tvungen att liksom ligga på halva täcket och ändå försöka dra andra halvan över sig. Det såg fantastiskt komiskt ut. Oberörd av eventuella baciller i min binge intog jag horisontalläge och slocknade raskt. Dag 2. En av de saker vi på förhand planerat att göra var att besöka utrotningslägret Auschwitz-Birkenau. Det besöket gjordes denna stekheta julimåndag. Den guidade turen tog oss först till Birkenau, den gigantiska mordanläggningen. De flesta av barackerna hann nazisterna riva innan befrielsen, och krematorierna är bara ruiner. Men ändå. Oändliga taggtrådsstängsel och det som trots allt återstår av barackerna talar sitt tydliga språk. Birkenau är en skammens fläck i mänsklighetens historia. Besöket i Auschwitz var märkligt. För trots att porten kröntes av den ökända devisen ARBEIT MACHT FREI, trots att "execution wall" var restaurerad, trots att ståcellerna och gaskammaren fanns kvar, så gav lägret ett nästintill idylliskt intryck. Vackra tegelhus, lummiga gator, strålande sol bidrog till att jag hade svårt att inse att det pågått så mycket grymheter på denna plats. Nu är det förstås inte husen i sig som är onda, utan den verksamhet som pågick i dem. Om denna fasansfulla verksamhet vittnade drivor av resväskor, högar av avklippt hår, ihopsamlade glasögon, handikapphjälpmedel och skor. Insikten att varje föremål, varje hårfläta, representerar ett släckt människoliv är ruskig. Efter Auschwitz-Birkenau ägnade vi oss åt något så ytligt som shopping i Krakows centrum. Petter letade efter billigt proteinpulver, jag shoppade loss – Hugo Boss, Replay och Diesel lockade med rejäla reor. Och så passade vi förstås på att insupa lite krakowsk atmosfär. Stan är faktiskt väldigt vacker. Väl värd ett besök, helt klart.
Dag 2 avslutades på en schysst restaurang (det kan man unna sig när det är billigt) och – förstås – en kall öl på en varm uteservering.
Dag 3. Innan vi reste fick vi tips om att besöka saltgruvorna vid Wieliczka. Så det gjorde vi. Vi sällade oss till turistskocken och vallades runt i gruvan av en guide. Gruvbesöket var intressant men kändes ändå lite som en turistfälla. Vi hade nog hellre tillbringat förmiddagen i Krakow, kanske besökt Wawel, det gamla slottet. Dessutom var vi överens om att våga vägra guidade turer resten av resan. På eftermiddagen var det dags för ännu en biltripp, mot Tjeckien. Landskapet i södra Polen var överraskande vackert. Påminde rätt mycket om Skåne, fast mer kuperat. Oändliga bördiga sädesfält, små pittoreska byar och så Sudetbergen vid horisonten. Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Men detta var i alla fall bättre. Gränspassagen var en barnlek. Tulltjänstemannen brydde sig inte ens om att öppna våra pass. I love EU! Och så var vi alltså i Tjeckien, landet där alla kör Skoda. (Det där sista är ingen fördom, det är dagsens sanning!) Det tjeckiska landskapet var lika vackert som det polska. För första gången i mitt liv såg jag solrosodlingar, och det var verkligen en fröjd för ögat. Efter en liten omväg (pga. att kartan inte stämde överens med verkligheten, har ingenting med kartläsarens kompetens att göra!) kom vi till slut fram till Prag. Det hotell vi bokat låg i en stadsdel som av den romantiskt sinnade kan beskrivas som "bohemisk". Den omtänksamme hotellreceptionisten, uppenbarligen utan sinne för romantik, uppmanade oss bara att hålla hårt i plånböcker och andra värdesaker. Och det gjorde vi, den där första kvällen när vi promenerade in mot city. Alla som varit i Prag säger att staden är fantastiskt vacker. Jag har inga invändningar mot det vitsordet. Staden överlevde andra världskriget och femtio år av kommunism tämligen oskadd. Överallt kantas gatorna av eleganta byggnader från 1600-talet och framåt. Jag reflekterade över av hur fantastiskt förmögen den här staden måste ha varit en gång i tiden (till yttermera visso sägs det att två tredjedelar av dubbelmonarkins industriproduktion försvann när Tjeckoslovakien blev självständigt). De många praktfulla husen vittnar om en rikedom som får till exempel Stockholm och dess adelspalats att framstå som kusinen från landet. Det slog mig att det skulle vara kul att se historisk BNP-statistik, och jämföra det tidiga 1900-talets Tjeckien med Sverige. Gissningsvis skulle vi bli utklassade. Den första kvällen i Prag hann vi förstås inte med så mycket mer än att strosa runt i stan och låta oss hänföras. Givetvis avslutade vi det hela med en kall öl på lämplig uteservering. Dag 4. Denna dag vigdes åt turistandet. Vi såg det vi tyckte att vi borde se: atomuret, Tynkatedralen, Gamla stan, Karlsbron, slottet, judiska kvarteren och lite annat. Solen gassade obarmhärtigt hela dan och till slut var vi så utmattade att vi lade oss på en gräsplätt på den lilla ön Slovansky ostrov i floden Vltava (Moldau), som flyter genom stan. När vi återfått medvetandet tog vi ännu en promenad inåt stan och konstaderade att det finns en sjuhelvetes massa turister i Prag. Var man än går riskerar man att drunkna i en flod av britter, amerikaner, japaner eller italienare, anförda av en vimpelförsedd stadsguide. Det är faktiskt så att alla turister är en attraktion i sig; det är lika fascinerande att sitta på en av Karlovas uteserveringar och studera turisterna som det är att beundra de tusen tornspirorna från slottsbacken. Dag 5.
Efter allt turistande var det dags att ägna sig åt lite vanlig, hederlig shopping. Petters jakt på billiga proteinbars var ganska fruktlös, medan jag själv hade bättre tur när jag letade fynd i klädbutikerna. Eftersom Tjeckien är känt för sin glasindustri så blev jag lycklig över att hitta precis en sån där liten mjölkkanna som jag letat så länge efter.
Dag 6. Mätta på Prag for vi så norrut igen. Gränstrakterna mellan Tjeckien och Tyskland var kuperade och egentligen så vackra att jag hade velat stanna där en dag och njuta. För detta fanns dock inte utrymme i vårt schema – i dag skulle vi nå Berlin. Sista anhalten i Tjeckien blev en gränshandel, där vi spenderade våra sista koruna på diverse alkoholhaltiga drycker. Den tyska huvudstaden kom vi fram till på eftermiddagen. Petter hade haft flax när han bokade hotell – för ett skamligt lågt pris fick vi ett fräscht rum på 35:e våningen i Park Inn vid Alexanderplatz. Jag som älskar utsikter fick förstås mitt lystmäte. Suck vad vackert. Men här fanns ingen tid att slösa på hotellrummet. I stället begav vi oss raskt ner på stan. Spankulerade längs Unter den Linden, besåg Brandenburger Tor, det nyinvigda förintelsemonumentet (suggestivt) och det nyrenoverade riksdagshuset, där den tyska trikoloren vajade i vart och ett av byggnadens fyra hörn (varför är vi svenskar så rädda för att flagga?). "Dem deutschen Volke" lyder inskriptionen över parlamentets port. Ja, nu får huset äntligen tjäna det tyska folket efter att ha legat i träda under den tid den demokratiska regeringen satt i Bonn. Berlin verkar vara en härlig, dynamisk stad. Överallt byggs det, överallt putsas det. (Här och var rivs det – gamla Palast der Republik, till exempel, som hade varit kul att se.) Mittemot Humboldt-universitetet finns monumental skulptur föreställande en gigantisk trave böcker vars ryggar pryds av namnen på den tyska litteraturens giganter; Goethe, Hesse, Grass och så vidare. (Enbart män, såvitt jag kunde se.) Monumentet, betitlat "The Modern Book Printing", är en hyllning till Gutenberg och boktryckarkonsten; eftersom det är placerat vid Bebelplatz, där nazisterna en majdag 1933 brände upp över 20.000 "otyska" böcker, kan det också tjäna som en påminnelse om litteraturens kraft mot enfalden. Efter att ha njutit av denna kulturupplevelse en stund kurrade det lite i magen och jag bestämde mig att det var dags för nästa; således uppsöktes raskt en uteservering där en kopp kaffe och en apfelstrudel med vaniljglass beställdes in. Gommen blev belåten, plånboken knorrade dock lite. Ungefär så pågick eftermiddagen i Berlin. Vi promenerade, stannade till här och var, promenerade lite till, undrade var shoppingen fanns, promenerade lite, hittade shoppingen men konstaterade att den var för dyr, imponerades över säkerhetsinstallationerna kring Storbritanniens ambassad. Till sin ohämmade lycka fann Petter ett Starbucks. Jag var tvungen att fotografera honom två gånger inne i kafét och två gånger utanför, med Starbucksmugg i handen. Själv blev jag salig när jag hittade den optimala souveniren – en mugg med der Ampelmann.
Vi avslutade denna blixtvisit på en uteservering vid Spree, med domkyrkan mittemot och återstoden av Palast der Republik snett till vänster. Middagen avslutades med crème brûlée-variationer (varav lavendelvarianten faktiskt smakade tvål) alltmedan solen försvann bakom hustaken. Ingen tvekan om att Berlin är en stad som gav mersmak. Måste bli en weekend nån gång.
Dag 7. Var det så dags för semesterns sista skälvande minut. Som dock visade sig angenäm. Vi åkte från Berlin till Neubrandenburg, där vi skulle hämta den Volvo som vi varit tvungna att lämna på verkstad efter motorhaveriet dag 1. (Haveriet visade sig sedan bara vara, ehm, bensinstopp...) Efter att vi återlämnat den Passat vi fått som ersättningsbil tog vi Volvon och åkte till ett köpcentrum och plockade på oss så mycket billig alkohol som plånboken tålde. På väg därifrån fick vi syn på en skylt: Seebad. Eftersom vi inte badat på hela resan, och kände oss ungefär så fräscha som om vi inte hade duschat heller, så enades vi om att det var en strålande idé att undersöka detta närmare. Ett lyckokast – Augustabadet vid Tollensesee visade sig vara en pärla. Sandstrand, härligt vatten och blå flagg. Inte undra på att vi tillbringade tre timmar där.
Sista skuttet, mot färjeläget i Sassnitz, blev en plåga. Autobahn var fullständigt igenkorkad och köerna milslånga. Den 15 mil långa resan tog nästan 7 timmar. Vi var framme i Sassnitz 20 minuter innan incheckningen stängde. Det är ingen överdrift att påstod att vi drog en lättnadens suck när vi körde på färjan.
www.krakow.pl - staden Krakows officiella sajt www.auschwitz-muzeum.oswiecim.pl - Auschwitz-Birkenau www.muzeum.wieliczka.pl - saltgruvan i Wieliczka www.prague.cz - staden Prags officiella sajt www.berlin.de - staden Berlins officiella sajt www.ampelmann.de - allt om der Ampelmann www.neubrandenburg.de - staden Neubrandenburgs officiella sajt |
B I L D E R                 
|